Vad är MGO?

MGO – den magiska ingrediensen
MGO är en förkortning för metylglyoxal, den organiska förening som gör manukahonungen speciell, och ger den styrka som gör den så annorlunda mot andra honungssorter, genom att den anses hindra bakterier från att fastna på celler. Metylglyoxal finns i all honung i en mycket liten koncentration, men i aktiv manukahonung kan det finnas från 100–1000 MGO-innehåll per mg/kg.

Efter att våra forskningspartner gjorde den banbrytande upptäckten av MGO utvecklade Mānuka Health 2008 MGO-klassificeringssystemet för manukahonung. Forskning visar att ju högre MGO-innehållet är, desto starkare är honungens antibakteriella egenskaper. Med hjälp av denna vägledning hjälper vi människor att tryggt köpa manukahonung baserat på pålitlig information om dess naturliga styrka.

Vi rekommenderar att man använder de lägre MGO-nivåerna, 30+ till 100+, som ett gott och näringsrikt sötningsmedel, MGO 250+ eller 400+ som en vardagsförstärkning av hälsan, och MGO 550+ eller 850+ för mer specifik användning.

Vår honung är både MGO- och UMF-certifierad
Vårt välkända röda MGO-märke visar hur mycket MGO som finns i burken, vilket också är en indikator på dess styrka, och UMF-märket är en oberoende garant för honungens Nya zeeländska ursprung, dess kvalitet och fördelar, då UMF (Unique Manuka Factor) är en pålitlig kvalitetsmärkning som garanterar konsumenterna att de får äkta nyzeeländsk manukahonung av högsta kvalitet. UMF Honey Association ligger också i framkant när det gäller världsledande forskning om manukahonung för att förstå honungens fördelar och potential.

Manukahonung är den världsberömda honung som bina skapar av nektarn från det nyzeeländska manukaträdet (Leptospermum scoparium). Ingen annan honung har blivit så omfattande undersökt och erkänd för sina anmärkningsvärda egenskaper, och vetenskaplig forskning har konstaterat att det är den naturligt förekommande organiska föreningen metylglyoxal (MGO) gör att den skiljer sig så mycket från andra sorters honung.

Vi skulle gärna berätta om våra egna positiva erfarenheter, men enligt svensk lagstiftning får vi inte gå in på detaljer om hälsofördelarna med manukahonung. Detta beror på att Sverige har strikta regler för hälsopåståenden om livsmedel. Vi rekommenderar därför att du googlar, eller söker på Google Scholar för vetenskapliga artiklar, där det finns tusentals artiklar om manukahonungens effekter, användningsområden och den vetenskapliga erfarenheten av dessa. Tänk också på att Livsmedelsverket avråder från att ge honung till barn under 1 år.

Här följer några av våra egna tips på användningsområden!
5 användningsområden för manukahonung

Ät den som den är!
Manukahonungen kan ätas som den är, 1–2 teskedar dagligen, men den kan också användas i mat och dryck.
Bidrar till en lindrande känsla vid förkylning
Manukahonungen kan också kännas lenande och behaglig att äta vid ont i halsen och förkylning.
Behandlar sår och brännskador
Inom sjukvården används manukahonungens för förbättrad sårläkning, då honungen bidrar till ett lågt pH-värde där bakterier inte trivs. Den skapar även en skyddande och fuktig miljö som bidrar till att påskynda sårläkningen.
Energi-boost innan träning
För den som tränar mycket kan manukahonung tas som ett energirikt mellanmål innan träning.
Fuktgivande hudvård
För att rena och återfukta huden kan du göra din egen ansiktsmask med ren manukahonung.

(Observera att Livsmedelsverket inte rekommenderar honung till barn under ett år, I sällsynta fall kan sporer av bakterien Clostridium botulinum finnas i honung. Dessa sporer kan orsaka en förgiftning som kallas botulism hos spädbarn, då små barn ännu inte hunnit utveckla en naturlig flora av skyddande tarmbakterier.)

Här hittar du länkar till några av dessa vetenskapliga studier:

På svenska:

https://www.vardfokus.se/patientsakerhet/honung-bryter-ner-mrsa-bakterier/

https://www.svd.se/a/5a36f541-a157-3f7e-9c3e-6af8b345cc6e/honung-klarar-envis-bakterie

På engelska:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6613335/

https://www.mdpi.com/2304-8158/3/3/420

https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0188440914001106

https://link.springer.com/article/10.1007/s10096-010-1065-1

https://link.springer.com/article/10.1007/s13659-013-0018-7

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6893770/

https://cmjournal.biomedcentral.com/articles/10.1186/s13020-022-00651-2

Här kan du läsa mer om forskning kring manukahonung:
Manukahonung har mängder av dokumenterade hälsoegenskaper. Den används bland annat inom sjukvården för behandling av svårläkta sår, men dess effekter har också studerats för andra användningsområden. Ju högre halt av MGO manukahonungen har, desto större antibakteriell effekt. Det är de antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaperna hos manukahonung som gör den unik!

Manukahonung i vetenskapliga studier
Manukahonung innehåller ämnet methylglyoxal (MGO), som enligt forskning visats hindra bakterier från att fastna på celler. I en studie från 2014 visade sig manukahonung även ha effekt på influensavirus förmåga att reproduceras. (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24880005/) Det finns också mängder av vetenskapliga studier som ger stöd för manukahonungens positiva sårläkande effekter vid till exempel eksem, bensår, liggsår och andra infekterade sår. (https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/1534734605286014) . En annan fördel med sårbehandling med manukahonung, är att det inte rapporterats några fall av bakterier som är resistenta mot honungen, något som blivit ett stort problem vid behandling med antibiotika.

Honungens effekt som livsmedel är också välstuderade (https://www.researchgate.net/publication/23803275_Honey_for_Nutrition_and_Health_A_Review ) , och i studier har man även sett goda effekter vid behandling med manukahonung mot magsår. ( https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5307292/ )

Manukahonungens effekt på tänderna har också visat sig vara positiv i studier. I en studie såg man att både manukahonung och munvatten med klorhexidin minskade plackbildningen avsevärt, och dessutom var effektivare än xylitoltuggummi. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3220139/